Pigga barn och funderingar

Morgonen gick som på räls! Pojkarna steg upp efter att jag kittlat dem en stund helt utan gnäll. Den yngsta var t.o.m.  färdigt påklädd i köket innan jag hann göra frukost åt honom. Han föreslog att vi skulle ha en tävling. Den som är snällast flest morgnar i veckan får ett pris. Det är definitivt värt att försöka ifall det får oss att komma i tid till skolan. Jag var helt stum när de gick ner till grovköket och lade på ytterkläderna utan att jag tjatade. Det var inte ens något skrikande eller bråkande i bilen. Glada barn--> glad Linn! (:

Idag snurrade tanakarna i huvudet runt mitt val att komma som au pair. Jag har en hel del tid att sitta och fundera och ibland tar det lite för stor del av min hjärnverksamhet. Var det rätt beslut att komma hit? Är det ett bortkastat år? Borde jag istället ha börjat studera för att hålla igång hjärncellerna. Missar jag något?

Varje dag är inte underbar. Det är vardag här precis som någon annan stans. Jag har inte skolarbete som tynger mig, men det finns alltid andra bekymmer när man har ett sinne likt Iors i Nalle Puh ibland.

Men det här är ett år som ger mig erfarenhet, förbättrade språkkunskaper, förståelse för en annan kultur och upplevelser. Jag lär känna mig själv och lär mig för livet istället för endast inför ett prov. Min slutsats är att varje sekund av tiden jag spenderar här är värt det. Det är ett givande år på flera plan och jag tror att jag kommer att uppskatta det senare i livet. 

Idag är det förresten exakt tre månader sedan jag kom till USA!