Home Sweet Home

Hemma igen efter en riktigt rolig weekend i New Orleans och en 8 timmar lång flygresa. Vi valde givetvis att flyga så billigt som möjligt vilket innebar ett flygbyte i Las Vegas på väg till New Orleans och ett byte i Baltimore på väg hem. Vi gjorde alltså en omväg till östkusten och sedan tillbaka till väst på vägen hem.
När vi flög in över SLC och såg de mäktiga bergen som omringar staden kände jag mig rätt stolt över att vara Salt Lake Citybo. Det är så vackert här! Dessutom kändes det som att komma hem eftersom det här är vad jag är van vid nu.
Baltimore såg otroligt platt, grått och trist ut. Inte lockande alls. Däremot var Las Vegas rätt häftigt med höga berg, öken och palmer överallt. Det är intressant att se hur naturen, samhället och kulturen ändrar med bara några timmars flygfärd inom det här landet. Totalt annorlunda beroende på var man befinner sig.

När vi var på väg hem från flygplatsen i SLC och hade tagit bussen till parkeringen var bilen fanns insåg vi att Sarahs bil inte gick att låsa upp utan att vrida om nyckeln som på gammalt vis. Den startade inte heller. Bilen var helt död. Dessutom var Sarahs telefon utan batteri och hon kunde inte numret till någondera av sina värdföräldrar utantill. Great...
Som från ingenstans dök en liten, gammal, spansk ängel upp till undsättning. En underhållsgubbe råkade köra förbi och se oss vid bilen så han frågade om allt var okej. Han laddade batteriet i bilen så att den till slut startade igen. Han hade hjälpt 20 andra bilar med samma problem idag. Han var så gullig och charmig och sade att han var glad att han fick träffa oss. Vi var nog också rätt glada över att träffa honom och att han råkade komma just när vi behövde hjälp.
Jag berättar mera om NO imorgon för nu måste jag sova om jag ska orka upp imorgon. Det blev nämligen en kort natt på tre timmar senaste natt.