Apan

Idag åkte jag till Bountiful än en gång för att få vindrutan på bilen utbytt. Den lilla sprickan hade växt till närmare en meter så det var väl dags att få den bytt. Jag hittade stället efter lite körande fram och tillbaka eftersom deras skylt med företagets namn var pytteliten och gömd. En spinkig och rökluktande äldre man tog över bilnyckeln. Han såg på den, vände lite på den och konstaterade "Jaa, bilnyckeln är färdigt i bilen!". Sedan såg han ut som ett frågetecken när jag sa att han håller i nyckeln. Vi har en nyckel som man bara behöver ha i närheten av bilen för att sedan öppna den genom att trycka på en knapp i dörren. Bilen startas utan nyckel. Gubben hade aldrig hört om något sådant trots att han jobbar med bilar så han frågade hur han ska starta bilen. "You'll figure it out." och nog klurade han ut det till slut ;).
De unga killarna som jobbade där (de var en hel del) kom turvist ut ur verkstaden in i väntrummet. Alla betedde sig som om de inte sett en person av det andra könet förr. De frågade alla hur läget var och stirrade på mig som om jag var en apa i bur. En av dem kom fram och skulle börja prata, men han kom av sig och lämnade bara och stod där mitt på golvet.

Hello!

Idag har vi som vanligt haft fullt upp, stressat, skrattat, grälat, ropat, gråtit, funderat över vardagliga ting och kramats. Det händer något hela tiden och hela skalan av känslor gås igenom under en dag när vi spenderar tid tillsammans barnen och jag. Dagens gulliga stund var nog när lillkillen just skulle gå och sova och kom ner till köket, tog mig i handen och sade att han har något han vill prata om med bara mig. Han drog mig till pojkarnas sovrum och lade fram ett foto på fotbollslaget han var med i i våras. Han ville att jag skulle peka ut vem jag tror han är kär i. Till slut gissade jag på rätt flicka. Vi pratade lite om det och sedan frågade jag vad hon heter, men det kom han inte ihåg! Fast han önskar att han visste var hon bor. Så sött!