När jag kollar på bilder jag tagit i september känns det som evigheter sedan. Jag har hunnit med massor redan. Samtidigt känns det väääldigt länge tills jag får träffa vänner och familj igen.
Det är väl dags att leva i nuet och uppskatta allt jag får vara med om för allt har ju ett slut. Alla där hemma finns ju förhoppningsvis kvar(:
Bilder från min kvällspromenad.
.jpg)
Å så fina foton!
SvaraRaderaHej Linn! Ville bara säga att jag tittar in här så gott som varje dag. Roligt att läsa om din au pair-vardag! :) Ett år kan kännas oändligt länge när man saknar vänner och familj, men det är precis som du skriver, allt finns kvar här hemma. Sen när du väl är tillbaka är det plötsligt livet i Utah du saknar. ;)
SvaraRaderaVi hålls nog kvar här, va int orolig! :)
SvaraRaderaHej Maria! Roligt att höra! Du om någon vet ju hur det är att vara på au pair äventyr. Jag antar att det kommer vara lika svårt att lämna stället som det var att komma hit:).
SvaraRaderaJa det hoppas jag Niina! ;)
SvaraRadera