Hemma igen

Dålig uppdatering här som vanligt! Jag hade tänkt lämna bloggen nu då mitt år som au pair är slut men jag fick höra från flera håll att jag i alla fall borde ha ett sista inlägg, så det kommer här.

Sista arbetsveckan gick i racerfart, som sommaren i övrigt har gjort. Jag lärde upp familjens nya au pair C, visade henne runt och förklarade hur saker och ting fungerar och så. När jag under veckans lopp gick igenom hur allt fungerar och hur man ska gå till väga med allt insåg jag hur mycket jag faktiskt har lärt mig under det här året. För ett år sedan var det jag som stod där som ett frågetecken och gapade när M skötte allt med en klackspark.

På lördagen åkte jag, familjens nya au pair och Jenny med några vänner till Jordanelle för att åka wake board, campa och ha ett litet farewell party för Jenny (hon kommer hem om några dagar :D ) och mig på kvällen. Vi hade riktigt trevligt, lagade middag över öppen eld och umgicks. Det var roligt att se att en del av killarna från gymmet också dök upp på kvällen.

Morgonen därpå botade vi "dagen efter"- känslan med att åka ut på vattnet en sista gång. Det råkade faktiskt bli riktigt lyckat och jag fick till och med till några hopp på vågorna.
Efteråt introducerade jag och Jenny C till Café Rio, som enligt mig har den godaste och mest prisvärda Mexikanska maten i Utah.
Jag åkte tillbaka till Jordanelle med C för att spendera tid med familjen och testa på paddle boarding.

På eftermiddagen var jag givetvis tvungen att köra ett sista benpass på mitt favoritgym Basin Recreation och säga hejdå till mina gymbuddies. Det var jobbigt, psykiskt alltså. Söndagen var tung överlag. Tanken på att det var sista dagen jag spenderar i USA och sista gången jag ser alla sköna typer jag har äran att kalla mina vänner ärligt talat SÖG! Jag försökte hålla mig stark och det gick bra ända tills jag sagt hejdå till Rob och gett honom en bamsekram (han slutade sitt skift och var på väg hem) . När han gick iväg bröt jag ihop. Direkt efter kom en gammal farbror fram och diskuterade riktig vänskap och hur personer kan komma in i våra liv och påverka oss. Det kan man verkligen säga att Rob har gjort!

Dylan, our viking with the poodle hair ;)

På kvällen hade vi en sista gemensam måltid hela familjen och de bjöd på ljuvligt god mat. Jag fick avskedsgåvor av tjejen (bl.a. red cups med University of Utahs logo :D) och ett jättefint silverarmband av familjen. Barnen och jag tog en massa selfies och så kollade vi igenom scrapbooken jag gav dem.
Sedan hade jag lite packning kvar att ta itu med. Det resulterade i två fulla kappsäckar som var närmare 30kg var.

Jag stannade uppe hela natten innan min värdfamilj förde mig till flygfältet halv fem på morgonen. Väl framme på flygfältet blev det mera gråtkalas för min del. Som tur var blev jag slumpmässigt utvald för att kolla mina fingeravtryck och fick gå raka vägen till security checken så jag slapp stå i den långa kön "Walk of shame"med rödsprängda ögon.
Under resan hem var jag helt deppad. Det kändes som att jag lämnade mitt nya, bekymmerslösa liv bakom mig...Det var väl extra dramatiskt för att jag inte hade särskilt mycket sömn på sömnkontot. Planet från Dallas till Chicago var inställt och sedan försenat så jag hade lite äventyr innan jag satt bänkad på planet till Finland.

Vem vet när jag får chansen att åka tillbaka till mitt andra hem, träffa alla vänner och familjen och njuta av den sköna atmosfären i Park City omgiven av berg så långt ögat når. Jag längtar redan! Stället kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta <3.
Att man kan bli så fäst vid ett ställe och ändra uppfattning och inställning till livet och sig själv är rätt fantastiskt. Jag är tacksam över allt året som au pair har gett mig och jag känner mig mer nyfiken än någonsin på att få se mera av världen och möten med nya människor.

Livet e gött! xoxo

Den senaste tiden

Har hållit till vid Lagoon med barnen.

Gick på Wu-Tangs konsert i SLC tillsammans med Jenny

Hade ett gudomligt cheat-meal med fajitas vid Billy Blancos på fredagen. 

Lördagsmorgon shopping vid Outletsen

Extraknäckte hos en familj på lördagen.

Jenny och jag tog hand om sex barn.

Tillbringade söndagen med arbete uppe vid Solitude skiresort.

5 days...

Familjens nya au pair från Schweiz anlände på fredagen, vilket betyder att tiden här för mig håller på att ta slut. Det känns riktigt trist. Jag trivs här. Jag trivs med livet för tillfället. Jag är inte färdig med Utah och folket jag träffat. Jag kommer att sakna familjen och vardagen, även om den ibland är hektiskt.
Den här veckan lär jag upp C (nya au pairen) så att hon är redo att ta över på måndag. Mitt äventyr slutar och hennes börjar.

Självklart ska det bli roligt att komma hem och få se nära och kära igen <3

Our second home

Vi gymmar på som vanligt (;